Jag saknar dig. I början var allt underbart. Du är fortfarande lika underbar när man väl är med dig. Men nu tar du mig för givet. Det medför att mycket av min tid utan dig blir allt annat än underbar.

Du älskar mig?

Men du verkar kunna klara dig utan mig. Jag saknar dig när jag inte träffat dig på en vecka, jag klarar det, jag är inte hysterisk och ligger i sängen och gråter hela dagarna, nej. Men jag känner en liten sorg när jag tänker på dig då. Du träffar mig inte på ett bra tag, vad tänker du på då? Tänker du ens på mig? Du har säkert fullt upp med dina kompisar som super ner dig. Fast nu för tiden så dricker du ju helt frivilligt. Jag vill bara ha dig här, ha dig nära. Men dina kompisar verkar vara viktigare. Altså, vänner är så klart jätteviktiga, men har man en flickvän måste man ägna lite tid åt dem också, bara att vara ihop och sen knappt träffas kanske funkar för dig, men inte för mig. Jag mår bara ännu dåligare då, men jag vill inte pusha dig. Jag vill berätta om mina problem, om vad som hänt olika personer, jag vill höra dig prata på om dina konstiga tankar om seriemördare. Dina tankar är konstiga men verkligen riktigt intressanta,  du är intressant. Det var därför jag blev ihop med dig, inte för att bara vara din flickvän,och inget mer. Jag vill vara hon som du berättar allt för, jag vill kunna hjälpa dig med dina problem. Jag vill inte mista dig.

Jag ska ta ett ordentligt snack med dig, och om det inte blir någon förändring så kanske det här är slutet för oss, hur ont  det än skulle göra för mig. Jag vill inte må dåligt över att vara ihop med dig...