what nobody hears

Jag har bestämt mig för att skaffa en anonym blogg, istället för en dagbok. På något sätt känns det mycket bättre av att dela med sig av sina innersta och jobbigaste(och även glada) tankar för folk, så länge som de inte känner mig. Så, ja det jag kommer skriva om är en typisk tonårings liv. Inte något extra tjusigt, eller extra deprimerande, bara det som jag tror att de flesta går igenom. Alla personer jag skriver om får nya namn och jag berättar inte allt för detaljerat om ställen och platser, man vet ju aldrig vem som läser.